dikt

Fem veckor på golvet

och ibland förändras ljuset.

De berömda berlinermolnen i ultrarapid

passerar susande
elektrifierar mitt skägg.
De har injicerat naloxon i rummet och de tar

ständigt bilder av det.
Så vacker är den stilla nakna kroppen under blixtkupolen
och ändå skrämmer den de små levande varelserna.

så liten är min rädsla, ändå mer levande än jag själv.
Tio i topp av alla tiders långa bildlösa drömmar.
När du är ett barn och när din hjärna är lika stor som ett par mörka ringar

tror du att de i filmerna är dödsdömda killar
som längtar efter lite realism.
Du är nu här i sömnlaboratorierna

Men visst kan du tänka annorlunda.
Under natten faller klistrig snö
den sorten som inte går bort från huden.

I en kortfilm med mig själv då jag kör en ATV
klipper jag in bilder från Mars.
Efteråt raderar jag alla från bilderna på flygplanet.
Jag tar till och med bort planet och sätter dit ett par moln och
nu är det bara jag ensam
som flyter i skyn medan jag håller en ångande kopp te.

översättning: Kajsa Sundin(2008)